Gott humör och förtvivlans förtätning. Han målar lysande vardagens utsatta läge. Men vad är det som spökar?
Så fort jag bara fär syn på en tavla av Göran Johansson har jag den redan i mig. Och ruskar yrvaket på min fördrömdhet. Det är en konst som kommer självklar till betraktaren, något jag känner igen.
Människan – mig själv? Jag håller bestämt på att skapas om, medan jag ser, till en (något) (möjligtvis) bättre variant. Men han skrämmer mig samtidigt, den mästaren. Jag skrattar högt och det blir jag allvarlig av. Eftertanken kranka blekhet ges starka färger när han målar, gärna på en gammal skåpdörr.
Tilivaron i hans konst gäller genomgående, konsekvenser. Jag anar överallt att något har hänt. Det är själva det mänskliga livet. Visshet och ovisshet, förmåga och oförmåga, följder och sviter. Minnen som svider, glöder och blöder?
Medan världen säljs slut, med kort datum, går solen upp till en vacker morgon. Han blandar dess evighetsijus med vårt mänskliga dunkel och därav blir förundran, skön. Förlåtelsens ljus är varje tavlas grundval.
Men det är väl ändå att ta i?
Javisst.
Starka är spänningarna i hans konst.
Ett vibrato klingar där: ”Hem, hem…” – vad har inte också en annan varit med om i sitt vanliga liv? Så frågar jag mig när jag ser det. Enkelt är det inte att leva.
I det här måleriet lyfter över vårt jordiska landskap heliga andar, likt levande duvor. En flock brevduvor kuttrar i ett duvslag strax bakom konstnärens ateljé.
Han säger att han har dem, inte minst, för den glädje han känner när han ser dem komma tillbaka; små prickar på himlen går in för att landa. ”Var jag än släpper dem hittar de hem.”
Björn Berglund
Utdrag ur katalogen till Göran Johanssons utställning i Konsthallen Hishult.
Det här var Göran Johanssons femte separatutställning i galleriet. Utställning Nr 314 år 2019. Förra gången var på hösten 2013. Den första gången var redan 1979. Då var det hans allra första separatutställning.
Sedan dess har det blivit ett stort antal utställningar – både i och utanför landets gränser. Dessutom flera offentliga uppdrag i både Sverige och Norge.
Göran Johansson gick på Valand i början av 70-talet och hade då Peter Dahl och Alvar Jansson som lärare. Måleriet stod alltså högt i kurs och Göran Johansson har förblivit det trogen
Galleri Lucifer 